När tre blir fem

Fostret är nu en liten minibebis som du skulle kunna hålla i en hand. Navelsträngens fäste flyttar ned på barnets mage för att hamna på rätt plats. Fingrar och tår är tydliga. Barnet är cirka 11 centimeter och väger cirka 80 gram.

Mamma

Några få kvinnor, framför allt omföderskor börjar känna sparkar redan nu, men det kan också dröja flera veckor till. De känns som ett sprattlande grodyngel och kan lätt blandas ihop med gaser och tarmrörelser. Stanna upp och känn efter och lär känna barnets rörelser. De blir mer och mer tydliga. Din kropp fortsätter växa och midjan försvinner mer och mer. Ditt hjärta pumpar runt en större blodmängd än vanligt vilket kan göra att du lätt blir andfådd.

Halsbränna
En del gravida kan få halsbränna. Många känner en brännande känsla i bröstet och får sura uppstötningar. Undvik större måltider och mycket dryck sent på kvällen, undvik starkt kryddad mat och fet mat. Sluta röka och avstå från alkohol om du inte gjort det redan. Försök undvika stress. Ät på regelbundna tider och lägg gärna in något mellanmål. Se över ditt kaffe- och tedrickande. Om du fortfarande känner dig besvärad finns läkemedel receptfritt på apoteket. Fråga apotekspersonalen eller din barnmorska om råd.

Ultraljud
Vid det här laget har ni säkert fått en kallelse till ultraljud. Undersökningen görs i graviditetsvecka 17-20 på den ultraljudsmottagning som du har valt. Undersökningen är den vanligaste formen av fosterdiagnostik och är givetvis frivillig. Med ultraljud kan man beräkna barnets storlek och utifrån det fastställa tiden för förlossningen. Man tittar även efter om det är ett eller fler barn, var moderkakan sitter och om det finns allvarliga missbildningar. Du och din partner får möjlighet att se barnet på en bildskärm. Ni kanske ser armar, ben, ryggraden och hur hjärtat slår. Det är spännande och många tycker att barnet blir mer verkligt.

Tvillingar
Om du väntar tvillingar eller trillingar får du reda på det under ultraljudet. Det kan kännas omtumlande, både glädje och rädsla om vartannat. Prata med din omgivning om känslorna. Det finns olika stödgrupper och föreningar om du känner behov. Prata med din barnmorska