FUCK U PROBLEM!!!

 
 
"En del människor ger sina bekymmer simlektoner istället för att dränka dem"  Mark Twain
 
 
 
Jag undrar varför människor lätt hänger upp sig på saker, varför vi måste ha en hjärna som ger oss ångest eller att allt ska vara så jävla komplicerat. Men det kanske är en del av charmen...
Eller som ovan stående citat så tror jag många gånger att vi skapar problem för oss själva av luft eller saker som vi egentligen bara borde släppa för det är helt jävla orealistiskt. Men det kanske är en del av charmen...
 
Livet är en jäkla deprimerande sak egentligen.
Jag lider ju av en grav dödsångest och ibland känner jag ångest för att jag föddes för jag vill aldrig se någon jag älskar dö.Det får inte hända...någonsin! Jag tycker det är orättvist att man bara lever 80 år lite drygt och sedan är det slut. THE END liksom! Varför?
Kan vi inte alla bli vampyrer eller bara att hela livet stannar upp och ingen av oss åldras mer. Jag vill alltid vara med mina barn..alltid! 
 
Livet är så jäkla kort...så vad fan går vi och hänger upp oss på saker,vad fan går vi och bråkar med varandra om. Varför lever vi med folk som gör oss illa, olyckliga. Ibland är folk kära i kärleken, för bekväma att ta tag i saken.
 
Min syster grät här om dagen.
Min syster grät över en kompis som inte ville leva mer...18- 19 år gammal är h*n. Har ju fan knappt fått hår på könisen och redan trött på "skiten". Varför? Pga av kärlek! H*n skärde sig i armarna och ville bara skita i allt ...pga av romantik. Att bli avisad när man inte vill bli avisad gör jävligt ont... trust me I know.
 
Jag har dödsångest men jag har också livsångest.
För allvarligt ...var logiska så vandrar man på jorden en sån kort tid och därför vill jag ta vara på varje minut och sekund. Ha kul. Ta smarta beslut och älska.. älska familjen, jobbet och det lilla undret kallat "livet".

Men vad vet jag ?
Jag har ju bara varit här i 22 år och har mycket kvar att lära.
Jag vet dock att jag ska spendera resten av mina år på att älska dig Ludwig, dig Oliwer, dig Lewi, dig Daniel och mig.
 
 
Var naken, för livet är jäkligt påklätt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0